Närvarande var tyvärr endast Kassören, Sekreteraren och jag själv, men det var gött med en rejäl rollspelshelg. En hel del hände, och jag har tyvärr glömt vissa detaljer, men en relativt bra sammanfattning av händelserna följer nedan.Fredagskvällen snackades i vanlig ordning till stor del bort. Men Baldins och Ergyns jakt på Melindor fortsatte även genom att vi körde igenom en rejäl transportsträcka. Dessvärre fick vår sårade kompanjon Alech lämnas kvar när vi på varsin hästrygg gav oss iväg från Hergas Rådgivarens stuga. Färden skulle gå österut för att sedan vika mot söder och en man vid namn Ulvas som skulle kunna skeppa över oss till Hynsolge. Redan första kvällen träffade våra äventyrare på ett resande gyckelsällskap som bett om husrum på samma gård som vi själva. Vi slog oss ilag med dessa för ett par dagar, och bistod även till viss del vid deras gyckelspel på de platser som passerades. Dessutom hann Ergyn slå deras starke man, Adolf, i armbrytning samtidigt som Baldin kurtiserade med Adolfs före detta, Kali, en kombination som kunde slutat rejält illa om inte samtliga varit rejält berusade på dvärgöl. Det hela gick dock fint, och när sällskapen skiljdes åt var vänskapen god. Ytterligare en dagsfärd återstod innan den lilla byn vid kusten nåddes. Ulvas var inte svårövertalad, och ganska snart befann vi oss i bukten mellan länderna. Ergyn något illamående, och Baldin totalspyende. Kvällen avslutades när våra hjältar satts iland på kusten utan att den nidländska flottan upptäckt dem.Lördagen kom att bjuda på totalspel fram till halvtresnåret. Dessutom hann Sekreteraren och jag själv med ett parti Zug um Zug Nordic countries medan Kassören fick sig lite till livs. En parentes är väl att Sekreteraren avgick med segern i detta spel. Men det var ju D&D som var huvudattraktionen. Våra två hjältar låg utanför staden i närheten, började på O om jag inte minns fel, och spanade in över ruinerna när några nidländare kastade kvinnor och barn från murarna. När det blev läge gav vi dock oss av söderut mot Fervidun, där vi hört att Melindor skulle organisera någon form av motstånd. Under resans gång höll vi oss vid sidan om vägen, men Baldin gick då och då fram och frågade hynsolgiska invånare om de visste något om Melindor och/eller motståndsrörelsen. Dessvärre var svaren alltid nekande. Dessutom gick vi en av dagarna rakt in i ett slagfält där dessutom de överlevande försvararna blev oskadliggjorda med någon form av magi framför våra ögon. På grund av de dåliga oddsen avvaktade vi dock läget, och fortsatte färden först när trupperna avlägsnat sig. Under samma dag upptäckte vi en man som försvarade sig mot en mindre nidländsk spaningstrupp. Då vi rusade till undsättning tog det inte lång tid innan nidlänningarna var nedgjorda. Till vår förvåning visade det sig att mannen var Erman, vilken tidigare bistått oss genom Nidabergen. Enligt egen utsago hjälpte han motståndsrörelsen med diverse saker, men kände dessvärre inte till hur man fick tag i dem. I vilket fall slog vi följe på vägen mot Fervidun.Samma natt fick vi påhälsning, denna gång av Riorick och hans män från moståndsrörelsen. De hade hört att vi frågat runt om dem, och tog efter en längre förklaring från vår sida, med oss till sitt näste. Då vi förklarat vårt ärende och fått klart för oss att Melindor satt fängslad i Fervidun, blev det relativt snart bestämt att vi skulle ta oss in i staden flytande med några stockar på floden genom densamma. Detta var naturligtvis ett aber för den vattenrädde Baldin, men nöden har ingen lag. Allt gick enligt planerna och snart befann vi oss, det vill säga Baldin, Ergyn, Erman och Riorick, på stranden till den ö som Ferviduns borg ligger på mitt i floden och mitt i staden. Med hjälp av änterhakar tog vi oss efter några om och men över två murar och längs med den sista muren in i själva slottet. Snarare genom att smyga runt och undersöka än att konfrontera vakter, förutom vid en handfull tillfällen, lyckades vi till slut nå fängelsehålorna. Där befriades några motståndsmän, men Melindor stod inte att finna. Med hjälp av information från dessa män, samt av några kökspojkar, fick vi dock reda på att det enligt utsago skulle finnas katakomber under slottet. Vi fick då börja leta runt efter nedgången, med blandat resultat. I flera lägen kunde hela aktionen blivit förstörd, men till slut hittade en av motståndsmännen en vägg som lät ihålig. Ingången lokaliserades till slut till kapellet i slottet, där Ergyn tryckte in en sektion av en stjärna på väggen. För övrigt var detta kapell det första rum vi kom till när vi tog oss in i byggnaden…Katakomberna var naturligtvis ett virrvarr av gångar. Antingen hade vi stor tur, eller en snäll SL, eller en trött SL, eller kanske en kombination, men vi hittade relativt lätt fram till mitten av komplexet. Där uppenbarade sig en best av sällan skådat slag, utrustad med klubbsvans, krabbklor, fjällpansar, eldkvast med mera. Denna eldkvast skördade mer än en gång sina offer, som tur var för oss dock av de namnlösa motståndsmän som följt med oss. Ergyn lyckades någon gång, en av de få under spelkvällen, sätta en pil i monstret. Baldin slog vilt med sin stridshammare och träffade ofta, dock utan att göra någon nämnvärd skada. Den som till slut fick ner monstret var Riorick om jag inte minns fel. Innanför en dörr i anslutning till rummet fanns sedan Melindor fängslad och medtagen. Nu var det bara att fly samma väg som vi kom in, vilket gick bra. Några pilar sköts efter oss när vi på våra stockar flöt nedströms ut i havet på andra sidan staden. Den livrädde Baldin var då ihopbunden vid Ergyn för att inte sjunka som den sten har är. Dessutom fanns Erman vid samma stock och skötte det hela.Väl tillbaka i motståndsrörelsens jordkula sattes planerna upp snabbt efter att Melindor informerats om läget. Båt över ordnades, och efter att hon rekvirerat hästar var färden inte speciellt lång till Hergas stuga. Den återfanns dock nerbränd, så färden gick istället omgående till hufvudstaden. Melindor ledde oss direkt i kungens kammare med hjälp av en gammal flykttunnel. Där såg vi hur den nye rådgivaren lämnade kungens kropp och gick ut ur rummet. Kungen var naturligtvis död, så en jakt på rådgivaren tog sin början. Den gick genom trappor och salar ner över borggården och upp i ett torn. Rådgivaren stannade i sitt laboratorium, och Ergyn tog direkt upp kampen med sin båge. Strax efter rusade Baldin till undsättning och tillsammans lyckades vi få honom på flykt i ett rökmoln.Det hela avslutades med en kröningsfest i dagarna tre. Helt perfekt för våra utpumpade äventyrare. Dessutom fick vi chansen att bjuda in gycklarsällskapet som underhållare, en bra chans för Baldin att fortsätta smöra för Kali… Nästa steg på resan blir att bistå Melindor med vad hon anser bäst för att slå tillbaka nidländarna och sätta upp ett rejält försvar av Berendien.Blev det då någon Månadens Mange undrar den som orkat läsa ändå hit? Ja, det är frågan. Sekreteraren hade en rejält dålig kväll med sin pilbåge, inte många lyckade tärningsslag där. Dessutom bjöd han på en 20:a. Å andra sidan var han ju där… Själv vet jag inte om jag var varken bra eller dålig, i slutändan är det ju Kassören som bestämmer. I vilket fall som helst borde det väl gå att vaska fram något?Nästa spelomgång blir i slutet av mars vad det verkar, möjligen här uppe hos mig. Om det bara blir D&D, eller även lite brädspel återstår att se. Information och planering sker som vanligt i gästboken. Årets Mange 2010Ordföranden
Senaste kommentarer