Chock

SPELARE: Sekreteraren – Colin McGrath

Kassören – Llewelyn Woodcock

Bogen – Winston Isaac Beckingsworth

SLP/Svenne H – David Bruekner

DEL 1 – London 1888

SPELOMGÅNG #1

Det är eftermiddag torsdagen den 8 november när Winston Beckingsworth knackar på en lägenhet i East End tillhörande Colin McGrath. Han och kamraten Llewelyn Woodcock vilar upp sig där efter att bara någon vecka tidigare anlänt till England igen från Amerika. Där hade de några vilda duster i ett hemsökt hus under sitt första egentliga uppdrag för S.A.V.E. En tids konvalesens och en lång båtfärd senare är de nu tillbaka i det brittiska imperiet och redo för nya äventyr.

Beckingsworth presenterar sig när han kommer in och visar upp ett brev han fått från högkvarteret. Brevet är menat till alla tre, och går ut på att de ska ta kontakt med John Littlechild på Scotland Yards Secret Department. Efter ytterligare vänlighetsfraser och presentationer ger de sig iväg till Whitehall Place och Scotland Yards stora tegelbyggnader. Väl där blir de snabbt visade till Littlechild som tar emot dem i sitt mörka men hemtrevliga arbetsrum. De bjuds på te och får ta del av problemet. Uppenbarligen har ett flertal kvinnor mördats i staden på det mest bestialiska sätt. Pressen, polisen och allmänheten antar att det är en seriemördare lös, men på Secret Department har man andra aningar. Littlechild berättar att han själv har känt en stark närvaro från det Okända vid en av fyndplatserna. Han presenterar fakta, svarar på frågor och ger lite tips innan han plötsligt berättar att han måste rusa till en väntande droska. Rollpersonerna tackar för sig och bestämmer sig för att ta en bit mat och diskutera igenom fallet. På vägen känner sig Beckingsworth förföljd, och alla tre jagar upp sig i paranoia. De ser dock ingen, men inte långt efteråt känner även McGrath att någon följer efter dem. Inte heller nu märker de någon, utan går istället upp till McGraths lägenhet där de bestämt sig för att hålla till. När de gjort kvällste och pratat igenom fakta och detaljer i morden så ser McGrath plötsligt att en indisk yngling står utanför på gatan och tittar upp rakt mot fönstret. Trots gaslyktans sken verkar personen inte kasta någon skugga, och de anar ugglor i mossen. McGrath griper sin mynningsladdare och rusar ut med Beckingsworth i hasorna. När de kommit ner för trapporna ser de dock att ynglingen givit sig iväg springande längs gatan. En springande jakt tar sin början, men den får ett abrupt slut runt ett hörn när indiern visar sig vara spårlöst försvunnen.

När pulsen lagt sig på samtliga inblandade är det dags för sömn. De hinner dock inte mer än somna förrän de väcks av ett skott i lägenheten. Det är Beckingsworth som har vaknat och sett fyra nakna och uppskurna kvinnor komma in genom dörren. I panik avlossade han sin revolver som slog upp ett hål i den låsta dörren. Beckingsworth tar en annan sovplats, och snart har de åter somnat om, dock med vissa svårigheter för ovan nämnda person. Någon timme senare vaknar McGrath i sin sovalkov. Han ser en storväxt indisk man med turban och stort skägg böja sig över sängen. I ena handen har han en gul silkesduk och i den andra en stor dolk. Mannen mumlar något på ett obegripligt språk och kommer närmare. McGrath kastar sig då ut genom draperiet och landar i knäet på Beckingsworth. Trots McGraths betygelser om det inträffade verkar allt vara i sin ordning, och samtliga somnar om igen. Klockan tre vaknar McGrath igen. Han tycker sig höra att dörren öppnas, och kikar ut från sin alkov. Rummet är nu kolsvart på ett sätt som inte kan vara naturligt. Dörröppningen är dock något grådaskig, och där ser han en skugga av en smygande, hukande man komma. Han smyger ut ur alkoven och väcker Beckingsworth. Tillsammans avvaktar de det som komma skall med sina vapen dragna. Innan någon hinner reagera har dock någon kastat sig över McGrath som känner att han greppar om både massa hår och massa tyg. En brottningsmatch tar sin början, och slutar med att personen kastar McGrath mot fönstret för att sedan fly ut genom rummet. McGrath har tur och slår i fönsterkarmen, skär upp sig något och tappar medvetandet. I tumultet har Woodcock även vaknat, och tillsammans med Beckingsworth ser han hur rummet gradvis blir ljusare igen. De två tar hand om den skadade McGrath, och tänder upp i spisen. Woodcock hittar även en klocka i McGraths hand, och tar till vara på den tills vidare. Mer eller mindre sovande håller de nu ut till tidig morgon, då även McGrath kvicknar till.

Morgonen fredagen den 9 november äter de frukost tidigt, ser åter om McGraths sår och lagar fönstret som gick sönder under den gångna natten. När det visar sig att klockan som låg på golvet efter fighten inte var McGraths så undersöker de även denna. I klockan står namnet Henry Blackleaf och adressen Old Montague Street 8, inte så långt från McGraths lya. Rollpersonerna går dit för att se om de kan få tag på mannen, men på adressen visar det sig att ingen känner igen namnet. Lite molokna bestämmer de sig för att gå till museet för att leta lite information om det pågående fallet. Under tiden går Woodcock till stadshuset för att se om han kan hitta någon Henry Blackleaf i folkräkning, detta skulle dock visa sig omöjligt. På British Museum har de inte mycket större tur, men Beckingsworth hittar i alla fall en text som möjligen kan vara en ledtråd på vägen. De tre strålar samman och går sedan ner till S.A.V.E.´s kontor i antikhandeln på Charles Street i Clerkenwell. Där rapporterar de lite om kvällen och säger sig komma tillbaka inom kort med mer information. Något låga på idéer går de sedan till en urmakare för att visa klockan. Denne menar att det är ett praktfullt hantverk, speciellt själva urverket. Troligen är klockan gjord någonstans neråt Europa, men möjligen graverad i England. När de ändå är ute på Londons gator bestämmer de sig för att söka upp David Bruekner på Hotel Royal Eagle. De hittar honom i matsalen, och efter de sedvanliga artighetsfraserna och en snabb genomgång av läget ber de honom om lite hjälp. Han lovar att se vad han kan få fram angående morden från sina engelska journalistkollegor.

Med klockan strax efter sex på kvällen bestämmer sig så rollpersonerna för att göra ett sista försök på Old Montague Street. De knackar runt igen, och det visar sig att några av lägenheterna där de inte fick svar innan nu har sina ägare hemma, ingen vet dock något. Till slut återstår bara en lägenhet, och de bestämmer sig för att helt enkelt forcera dörren. Denna är dock olåst och rollpersonerna går in. En sötaktig, stark lukt slår emot dem i den dunkla hallen. De går dock in och stänger ytterdörren efter sig. De går igenom rum för rum i lägenheten, det ena mer nergånget än det andra. Dock inte så mycket att ingen skulle kunna bo där. De lägger även märke till att samtliga fönster är överspikade, och att lukten blir starkare och starkare ju längre in i lägenheten de kommer. I det som skulle kunna ha varit ett vardagsrum hittar de en bok om indiska myter och legender med ett bokmärke på en sida. I skrivbordet den låg på hittar de även ett brev adresserat till Henry Blackleaf. De går vidare in i matsalen, och där ser det ut som ett bombnedslag med tapeterna i remsor längs väggarna. Vid det här laget återstår endast köket. Där visar det sig plötsligt att fönstret inte är igenspikat, men lukten är starkare här än i något annat rum. När de öppnar skafferiet hoppar tre förmultnande kroppar ut, och en vild strid med dolkar och mynningsladdare tar sin början. De levande döda är dock långsamma och missar med sina attackförsök, och ganska snart är de nedgjorda. När striden är över hör någon av dem ljud utanför och tittar ut genom fönstret. Från brandstegen ser de vad de tror är den indiske ynglingen som hängde utanför McGraths lägenhet. Denne hoppar just ner från brandstegen och försvinner springande iväg längs med gatorna bort. De inser att de inte kommer hinna ifatt, och nöjer sig med bytet de fått i form av ett brev och boken.

Som avslutning på dagen sticker de åter ner till S.A.V.E.-kontoret för att rapportera de senaste händelserna och fynden. Trötta efter en lång dag, en dålig natts sömn natten tidigare och en strid ger de sig sedan hemåt för att sova. På vägen märker de att tidningspojkarna är mer på alerten än vanligt, och de köper två tidningar att ta med sig. När de ögnar igenom rubrikerna märker de att ännu ett mord har begåtts i staden i samma anda som de tidigare. Uppenbarligen har någon blivit dödad och funnen på förmiddagen under dagen i ungefär samma område som tidigare. Intresserade, men för trötta för att göra något, bestämmer sig rollpersonerna för att ta in på ett pensionat under natten, bara för säkerhets skull.

SPELOMGÅNG #2

Av någon anledning känner sig Beckingsworth lite dålig på morgonen lördagen den 10 november, så Woodcock och McGrath bestämmer sig för att göra lite efterforskningar på egen hand. De går först bort till Bruekner på Royal Eagle för att se vad denne har grävt fram. På vägen köper de några morgontidningar för att läsa om det senaste mordet. Endast med hjälp av dessa två märker de att uppgifterna fortfarande går ganska mycket isär, och att det enda som är säkert är att någon blivit mördad och var. När de når hotellet visar det sig att Bruekner endast fått veta ungefär vad som stått i tidningarna, och det nya mordet har han inte kollat upp något om. Däremot har han lyckats få fram en handfull foton på de döda från bårhuset, möjligen kan Beckingsworth se om det är samma kvinnor som i hans dröm med hjälp av dem. Nästa anhalt på vägen är återigen S.A.V.E.´s kontor, och Brukner följer med dem dit. Där frågar de föreståndaren Roy Purkiss vad han vet och kan om vissa saker, och får till slut fram att den hinduistiska gudinnan Kali ibland brukar kallas för dödsdanserskan. De får även tipset att prata med professor Rajiv Desai på British Museum. De nämner även sina planer på att resa till Wales och Purkiss säger då att han ska ta kontakt med en viss Anne Boulton som bor en bit utanför Cardiff. Woodcock, McGrath och Bruekner ger sig sedan iväg till museet, och hittar ganska snart Desai. Denne ska dock iväg på några föreläsningar under dagen och har inte tid att hjälpa så mycket. Han hinner dock ge dem lite info om de indiska gudarna och deras myter samt plockar fram ett par högar gamla böcker som de själva kan leta. Desai lovar att vara tillbaka på museet till kvällen, och kan kanske hjälpa mer då.

McGrath får även tipset att kolla lite noggrannare i den bok de hittade på Old Montague Street. När han lägger ner lite tid hittar han en sida med hundöra där Kali nämns. Woodcock hittar inget speciellt, men Bruekner å sin sida hittar en hel del i kategorin legender och folklore. Med flera gamla texter att läsa och diskutera börjar deras magar kurra och de vandrar iväg till en pub för lite stärkande och flottig mat och en öl eller två. Den nya informationen har fått bilden att klarna något, men de bestämmer sig för att göra det mesta av kvällen och återvänder till museet för att leta en stund till. Bruekner verkar ha slut på sin tur, men McGrath hittar ett litet stycke av intresse, och Woodcock hittar flera intressanta passager i en handfull böcker rörande främst arkeologi och antropologi. Bland annat dyker folkgruppen thuger upp på ett flertal ställen. Ganska sent på kvällen dyker professor Desai upp igen för att se hur arbetet fortskrider. Han svarar även på ytterligare en del frågor rörande gudavärlden, thugerna, Kali och olika sekter. När klockan slår åtta på kvällen bestämmer de sig för att lägga ner arbetet och se hur det är med Beckingsworth.

DEL 2 – Wales karga hedar

SPELOMGÅNG #3

Woodcock, McGrath och Bruekner hinner inte mer än bestämma sig för att lägga ner sina undersökningar för kvällen förrän Beckingsworth tågar in på British Museum. Magknipet har lagt sig, och han är ivrig att ta del av all information som har samlats in. Han ögnar igenom informationen, och sedan ger sig gruppen ner till kontoret som är inhyst hos antikhandlaren Roy Purkiss. Gamle Roy har telegraferat till Anne Boulton på Moorcrest Manor, och meddelar rollpersonerna att tåget avgår 4.50 pm från Paddington station dagen därpå. Inte mycket annat att göra än att ordna ett rum på pensionat och där gå igenom anteckningar, foton och idéer rörande den möjliga indiska kult som smider sina ränker någonstans i Wales.

Efter en lugn natt och en stärkande frukost vilar de tre rollpersonerna resten av dagen, möjligen med undantag för ytterligare diskussioner om hur allt hänger ihop. Till slut är det dock dags att ta sig till stationen och möta upp med David Bruekner. De hittar en egen kupé av godtagbart skick på Great Western Railway, och slår sig ner där. Resan är lugn, det enda som händer är att biljetter köps in, och att de passar på att köpa lite pilsner och smörgåsar att luncha på under resan. Ett tågbyte till ett mindre tågset görs i Bristol, och cirka en timme senare finner de sig stå på perrongen i Cardiff. Bland den relativt stora mängden resenärer frigör sig en ung kvinna i 25-årsåldern. Hon kommer fram till dem och presenterar sig som Anne Boulton. Det visar sig att hon har sin vagn stående vid stationen, och att hon ämnar ta med dem till Moorcrest i den. Färden går genom stadens gränder och ut på landsbygden utanför. Landskapet är kargt och något kuperat, och skymningen med sin fullmåne gör det än mer spöklikt. Resan går ändå ganska smärtfritt, och strax över en timme senare når de godset.

Omgående blir de överraskade av några stora hundar som kommer rusande mot dem, uppenbarligen till beskydd för sin matte. Hon har dock pli på dem, och efter att nerverna har lugnat sig något går de alla in i huset. De slår sig ner i matsalen och får där te och kakor, medan Anne berättar varför tjänstefolket lämnat stället. Det visar sig att hon drömt konstiga drömmar om blod och lemlästning, och att det dessutom hörs ihållande yl utifrån heden. Hennes hundar har varit inblandade i drömmarna, och den ena hunden kom en dag hem från heden med ögonen utrivna. Rollpersonerna bestämmer sig dock för att ha henne under uppsikt, och att på det viset kunna förvisa både sig själva och Anne om att allt är säkert. Resterande del av kvällen fördrivs i biblioteket med studier och konjak. De får inte fram mycket om området, men väl en del om Kingsley. Allt avbryts dock av ett kvinnoskrik från köket och ljudet av porslin som krossas mot golvet. Nu hör även rollpersonerna det ljud som Anne tidigare beskrivit som ekar runt i luften och verkar komma från alla håll samtidigt. Woodcock och David Bruekner tar hand om Anne i köket, medan McGrath och Beckingsworth tar med sig en lykta för att undersöka saken utomhus. Där hör de hundarna skälla, och dessutom verkar dessa vara intresserade av ett visst väderstreck. De två modiga går däråt, och ser ganska snart en grönt skimrande människogestalt ute på heden. De närmar sig sakta, men när endast ett tjugotal meter återstår så börjar kroppen upplösas i en grön dimma för att sedan helt försvinna. Även det tjutande ljudet försvinner i samma ögonblick, och hundarna i hundgården tystnar. De beger sig tillbaka till huset, där Woodcock hjälpt Anne att lägga sig i sängen, och baddat hennes panna med en fuktig trasa. Innan sängdags går de en husesyn, och ser samtidigt till att fönster och dörrar är låsta på samtliga håll. Woodcock och Bruekner sover i gästrummet öster om Anne, medan Beckingsworth och McGrath tar det väster om hennes sovrum.

Under natten vaknar plötsligt Beckingsworth av att han går in vardagsrummet i huset. På golvet står Annes hundar och sliter stora stycken från en människokropp som visar sig tillhöra Woodcock. På väggen bredvid andra uppstoppade huvuden, sitter McGraths nuna monterad på en platta av ädelträ. Hundarna får syn på angriparen och börjar morrande närma sig honom. Beckingsworth famlar efter sin revolver, men det visar sig att den inte är med honom. Han vänder sig då om och börjar springa mot dörren. Bakom sig hör han hur hundarna börjar springa, och plötsligt känner han tassar som slår honom i ryggen, och den varma, blöta andedräkten från en hund mot sin nacke. I och med det vaknar han med ett skrik. Lakanen är genomblöta av svett, och darrande ser han sin revolver ligga på nattduksbordet. Efter några om och men somnar han, och resterande gäster, åter in. Det dröjer dock inte lång tid innan han åter finner sig springande i huset, denna gång med den ögonlösa hunden Shadow efter sig. Beckingsworth tar sin tillflykt in till köket, som dock visar sig vara helt utan dörrar och fönster. Inträngd i ett hörn ser han hunden komma morrande mot honom. Den stannar dock, och ett rött sken lyser upp i de tomma ögonhålorna. Med en konstig förvrängd röst förklarar hunden att den endast är en dröm, men att verkligheten som kommer inte är långt borta. Åter en gång vaknar Beckingsworth kallsvettig i säng. Gästerna i det andra rummet är inte heller de opåverkade. Strax efter Beckingsworths andra dröm känner McGrath att han vaknar upp och befinner sig springande ute på heden. Allt är höljt i dimma, och bakom honom hör han hur en stor best gläfsande jagar honom. Han får upp sin pistol, och ger sig iväg upp bland några klippblock och stenar. Där ramlar han dock och glider ner i en skreva, som visar sig ha en botten bestående av kvicksand. Utan möjlighet att fly ser han hur en stor svart hund med röda lysande ögon hoppar mot honom med öppet gap. Precis när tänderna nuddar hans ansikte och han känner den första droppen dregel nå huden vaknar han upp. Ångestvrålet McGrath ger ifrån sig väcker samtliga sovande. De sammanstrålar i McGraths rum, och kort och koncist redogör de för sina drömmar. Det är dock några timmar kvar till gryning, så de två drömmarna bestämmer sig för att lugna nerverna med lite konjak. När de sitter och dåsar i biblioteket, och de andra två återvänt till sina sängar, störs plötsligt friden av ett kvinnoskrik som skär igenom luften. Samtliga rusar till Annes rum, vilket visar sig vara tomt. Vid balkongdörren blåser dock de vita gardinerna in i rummet, dörren står på vid gavel. De springer snabbt ut och kollar runt utanför. Morgonen är dock fortfarande för mörk för att se något, och dessutom ligger en tät morgondimma som en slöja runt allt i landskapet. I hundgården står de tre hundarna och skäller desperat ut i mörkret. I väntan på bättre ljus förbereder de en matsäck, och diskuterar vad som kan ha hänt, och vad de ska göra åt saken.
När det ljusnat något, hör de plötsligt hur det knakar till utanför. Hundarna har lyckats bryta ner stängslet runt hundgården, och har satt av i full fart norrut. Snabbt som ögat hänger de på, och har den turen att den blinda Shadow släpar efter något och därmed ger dem en chans att se vartåt färden går. Landskapet börjar bli stenigare på vägen, och påminner starkt om den natur som McGrath såg i sin dröm under natten. En stund senare ser de hundarna stå och gny vid Annes livlösa och nerblodade kropp. Runt omkring finns spår av hundarna, men även från tassavtryck som är betydligt större än deras. Förfärade, men inte förvånade, över vad som hänt lyckas de till slut få hundarnas tillåtelse att ta hand om kroppen och bära den tillbaka till huset. Klockan i biblioteket slår i samma veva som de återvänder två slag för 7.30.

SPELOMGÅNG #4
Strax efter klockan 7.30 på morgonen måndagen den 12 november står rollpersonerna i matsalen på Moorcrest Manor med Anne Boultons döda kropp liggande på bordet. I en fåtölj i ena hörnet sitter Beckingsworth i någon form av chocktillstånd och darrar med en stor konjak i handen. Uppenbarligen har nattens begivenheter tagit knäcken på den unge äventyraren. De resterande tre undersöker kroppen och ser att den blivit riven av något som verkar vara ett stort rovdjur, de tittar även runt i huset och hundgården. Utan att hitta något vidare av värde ger de sig tillbaka till fyndplatsen där Bruekner ritar av tassavtrycken så gott han kan. På vägen diskuterar de även var byn Llewndlyn egentligen låg. Väl tillbaka på Moorcrest ser Bruekner en gammal karta hängande på väggen som avbildar området. De tar ner den och lokaliserar Llewendlyn där doktor Wells uppenbarligen ska husera. Efter lite sen frukost rullar de in kroppen i några lakan och placerar den i Annes sovrum för att sedan spänna för vagnen och ge sig av mot byn. Kvar på godset lämnas den skärrade Beckingsworth.

När de nått byn lokaliserar de doktorns mottagning efter en förfrågan vid värdshuset. Doktor Wells följer med till godset och undersöker där Annes döda kropp. Även han anser att något stort rovdjur verkar ha åsamkat skadorna på liket och får lite information rörande hur det hela gått till. Han berättar att han ska skriva en rapport som ska gå till myndigheterna på annan plats då den lokale polismannen varit försvunnen sedan en tid tillbaka och att även prästen har gått och dött. När rollpersonerna försiktigt hör sig för om Lord Kingsley och byn svarar han svävande, men ger ändock en del svar. Efter en stund kör de tillbaka doktorn till Llewendlyn.

Väl där går de till Dansande Ponnyn för en bit mat och lite öl. På köpet får de ett snack med värden Jim som tipsar om att doktor Wells vet mer och att de för övrigt ska vara försiktiga vem de talar med i byn. När måltiden är avslutad tar de sin vagn och kör ut mot slottet Ravencroft. En bit innan stannar de till i en dunge på heden och gömmer sin vagn så gott det går den sista biten. De ser det gamla slottet i svart granit torna upp sig. Trots sin ålder verkar det relativt välbevarat, kråkorna verkar dock ha gjort tornen till sina boställen, och en ny ekdörr är insatt i porten. Denna dörr verkar vara enda vägen in upptäcker rollpersonerna när de tar sig en tur runt de massiva murarna. Efter den lilla inspektionsrundan bär det åter tillbaka till byn där de nu bestämmer sig för att skaffa rum på Dansande Ponnyn. Nästa anhalt är åter doktor Wells mottagning. Denna gång är rollpersonerna mer rakt fram med sina frågor, och Wells berättar då mer öppenhjärtigt vad han vet om Kingsley, byn och slottets historia. Han berättar även att både bybor och bönder runt omkring tror att det spökar på slottet på grund av de konstiga ljud och konstigt ljus som varit där ute. Rollpersonerna visar även Wells det brev där hans liv blir hotat och övertalar hon sedan att följa med till värdshuset och sova där.

Tisdagen efter äter de en rejäl frukost ihop med den gode doktorn och pratar ihop sig om vad som ska göras härnäst. Doktorn och Woodcock stannar i byn medan McGrath och Bruekner ger sig av mot slottet till fots där de lägger sig på spaning i dungen. Några timmar passerar och lagom tills kylan och duggregnet börjar bli outhärdligt ser de en man i tweedkostym och en man i traditionell indisk klädsel komma ridande söderifrån upp till slottet. Männen stiger av från sina hästar, låser upp slottsporten och leder sedan in sina hästar genom ingången. Nöjda med detta resultat ger de sig tillbaka och gör sällskap med doktorn och Woodcock vid middagen. Nya diskussioner följer och när mörkret börjat lägga sig går McGrath och Brukner ut bland byns hus för att undersöka dessa närmare. Kyrkan är låst, så efter många om och men lämnar de den därhän. Däremot märker de att fönstren på polishuset är lätta att få bort. McGrath tar bort en ruta och får sedan upp hasparna på fönstret och båda ger sig in. Förutom vanliga attiraljer för polismäns arbete och några tomma celler hittar de inget som verkar suspekt på nedervåningen. De två går upp till övervåningen där ett vardagsrum och ett sovrum finns. Där upptäcker de att det finns mörka fläckar på golvet, något som de trots skumrasket anser vara blod. Vägen hem till värdshuset går genom bakdörren som lämnas olåst så att senare efterforskningar blir möjliga, de sätter även tillbaka rutan och ordnar till den så gott det går.

Den 14 november, följande onsdag, samlas de tre och doktorn åter vid frukostbordet. De får då veta av Wells att kyrkan är låst sedan prästen dog och att borgmästaren har nyckeln både till den och till polishuset. Kyrkan har varit helt nerlagd sedan den gamle prästens hjärta stannade, men befolkningen verkar inte ha något att säga om den saken. McGrath och Bruekner går tillbaka till polishuset och ser i dagsljuset att det de trodde var blod säkerligen också är det. Deras slutsats blir att den försvunne polisman Hudson har blivit mördad. När detta är gjort tar de vägen förbi lanthandeln där McGrath köper in en kniv. Med kvällens tidigare begivenheter i åtanke har han bestämt sig för att det kan vara bra med en dylik. På denna höstruskiga onsdagsförmiddag i november sitter nu de tre rollpersonerna samlade vid ett bord på Dansande Ponnyn och hör hur regnet slår mot rutorna. De har några uppslag på vad som ska göras härnäst, men vilket av uppslagen ska de ta och hur ska de gå tillväga?