Som vanligt hölls inte vad som utlovats vad gäller speldatum. Men den som väntar på något gott fick vara med om inte mindre än två dagars D&D-spelande innevarande vecka.
Första kvällen inleddes i San Paolo där jakten på slavarna och deras fångesmän fortsatte. Baldin och Ergyn tog plats i Översteprästernas kvarter. Tids nog kom karavanen, och efter en kort smygande jakt visade det sig att sällskapet gick in i en sidodörr belägen på ett stort svart lavastenstempel. Våra två hjältar kikade runt lite, men vågade inte gå in. Istället inväntades morgonen för att då helt öppet gå in i templet. Inte mycket fanns dock att se, och istället inväntades åter kvällen. Denna gång för att gå in i templet innan slavarna anlände. När tiden inföll öppnades sidodörren, som visades sig leda in till ett kök. I anslutning till detta fanns ett skafferi, och i detta inväntandes slavarnas ankomst. Ganska snart rasslade det av bojor, och spaningen kunde fortsatta genom olika rum och korridorer i templets innandöme. Slutligen sprang Ergyn och Baldin rakt in i ett gudrum där en offerrit precis inletts. Ergyn briljerade med sin båge genom att fälla två av de fallna prästerna, medan Baldin med ett perfekt slag fällde en tredje med sin stridshammare. Den fjärde och sista prästen togs om hand och förhördes. Tillsammans med berättelserna från de ännu levande slavarna började en historia att nysta upp sig. Slavarna var tagna av pirater och tagna till en mystisk dimhöljd ö, därifrån hade de blivit sålda av di Merzio och fängslade i Verdis byggnad under en längre tid. De fallna prästernas ledare var Verdi, Lupino och överst en man vid namn Arracuai eller liknande. Huvudfästet skulle vara beläget på en grannö. Med den informationen styrdes kosan ner till rådhuset där förste lagtolkaren uppväcktes. Anklagelserna och vittnesmålen togs på största allvar, varpå razzior företogs av vakterna i staden.
Hela härvan slutade med ett nytt uppdrag. Betalningen bestod av rikedomar, men även att otyget med att hålla kvar handelsskepp skulle avbrytas. Alltså avklarades originaluppdraget i samma veva. Tillsammans med relativt många soldater, präster och en ledare vid namn Largo bordade Baldin och Ergyn en kogg med destination Matteré, grannön, där resten av kulten skulle hålla till. Samma kväll ankrades det upp i fiskebyn vid öns norra hamn. Utan att vila på lagrarna marscherar hela sällskapet upp till det närliggande templet. Efter något tumult, snokande, uppplockande av ett magiskt svärd och ett brev från Verdi till Lupino, och inte minst irrande i korridorerna nåddes en dubbeldörr. Innanför denna återfanns en ritual i full gång. Givetvis beordrades attack. En av prästerna var ingen mindre än Lupino, men när Ergyn skickade iväg en välriktad pil försvann Lupion i ett rökmoln. Pilen genomborrade bara kåpan som naglades fast i väggen. Med hjälp av mer eller mindre brutala förhör framkom att kulten hade ytterligare ett tillhåll, i en gammal borgruin belägen i djungeln några kilometer bort. Där avslutades spelkvällen, men bara för att återupptas redan nästa dag!
Spelkväll nummer två avgick resan mot den övergivna borgen efter en dags andhämtning. När borgen siktats inväntades natten för att obemärkta kunna ta sig över de raserade murarna. Förutom Ergyn och Baldin fanns Largo och ytterligare tio man i kommandogruppen. Första steget var att söka av de fyra tornen. Gruppen delades alltså i fyra delar som samtidigt sökte av tornen. Det torn som Baldin och Ergyn genomsökte visade sig vara tomt, men samtidigt som detta stod klart hade några blivit upptäckta. Eldpilar regnade ner över borggården. Baldin tar sig springande med skölden över huvudet till sammlingspunkten. Efter en överläggning med Largo, och konsultation på telepatisk väg med Ergyn, bestäms det att vår två hjältar ska klättra upp för kärntornets (donjonets!) vägg medan övriga genomför ett skenanfall. Allt går förvånansvärt bra ända fram tills Baldin snubblar under smygandet fram emot de två fallna präster som uppehöll sig på taket för att hälla kokande olja över angriparna. Allt löste sig dock på bästa sätt till slut. Efter en hel del tvekan och ändrade planer landar fortsättningen i att rensa plan för plan i kärntornet, uppifrån och ner. Largo och hans män börjar nu också de klättra upp till taket för att ansluta så fort så möjligt. Ganska snart inbegrips Baldin och Ergyn i en batalj med några vakter. Inte nog med det, Verdi dyker upp och börjar mumla besvärjelser. Trots att Ergyn träffar honom med en pil lyckas Verdi få iväg en blixt som träffar nämnde sharg. En kort återhämtningsperiod senare sätts ytterligare en pil på strängen. Dessvärre inträffar nu Månandens Mange (vilken grad det blir får väl SL avgöra) då Ergyn sätter en pil i ryggen på Baldin. Dessutom kan inte den sårade Baldin göra något åt att Verdi sänder en blixt även på honom. Ergyn kommer dock tillbaka genom att sänka Verdi med en fullträff i magtrakten. Då Largo och hans män anländer i samma veva löser sig det hela utan att någon av våra hjältar behöver sätta livet till. Våningsrensningarna fortsätter neråt, genom korridorer, rum och salar. Ergyn briljerar med sin båge, och Baldin hankar sig fram med stridshammaren. Slutligen nås källaren där Lupino enligt några fångar ska uppehålla sig. Där hålls en del slavar som befrias och information om att Lupino flytt in genom en gång i berget kommer. Sagt och gjort, Ergyn, Baldin och ett par man till följer efter. En lång tunnel mynnar ut i en dal som stinker av död. I andra änden av dalen finns en grotta, och ju närmare grottan färden går desto dödare blir naturen. Den svarta grottan innehåller ofantliga mängder guld, ädelstenar och andra skatter, och inte minst en stor, sliten, gammal drake. Relativt snart kvicknar den till och börjar andas eldkvastar. Baldin gömmer sig vid ett tillfälle bakom sin sköld som brinner upp, liksom merparten av Baldins kroppsbehåring. Vår käre dvärg ligger i detta läge pyrt(!) till. Ergyn får dock den enastående idén att använda sig av det tvåhandssvärd han tidigare hittat i en låst kista. Den korta striden inleds med en rejäl träff från svärdet, följt av en perfekt träff som resulterar i drakens omedelbara död. På ett vis en snöpligt kort strid, men ändå mest väldigt skönt för våra slitna hjältar. I och med drakens får Baldin och Ergyn istället ögonen på ytterligare en grottgång, i vilken Lupino ses smita iväg. Efter några felval bland gångarna syns plötsligt någon form av virvel, en portal, där Lupino hoppar in. En sekunds tvekan senare hoppar Baldin efter, och då är det bara för Ergyn att göra detsamma.
Så gick det alltså till när det spelades D&D i dagarna två. En Månadens Mange fick vi, för första gången på länge för något rejält rollspelsrelaterat dessutom. Äventyret är tänkt att fortsättas med tredje delen någon gång under september. Vi får hoppas att det blir så när vi ändå har ångan uppe. Utöver det finns naturligtvis utrymme för brädspel av olika karaktär om intresse finns för det. Ögonen på gästboken som vanligt alltså!
…fan vad gött med D&D.
Senaste kommentarer