Dessvärre kunde vi bara spela en kväll, men då endast kärntruppen var på plats så räckte det mer än väl för att gå vidare i våra äventyr i D&D.Nästa äventyr att avverkas blir Slutstriden i Nidländska reningen. Våra två hjältar hade efter diverse festligheter i samband med Melindors kröning åter placerats i frontlinjen, denna gång i Berendiens styrkor. Tillsammans med stridskamraterna satt de vid en lägereld och väntade på att ett grillat rådjur skulle bli klart, då en vit duva slog sig ner och hux flux transformerades till prinsen av Landori. Han berättade att alverna höll på att dra ihop de främsta hjältarna (jo, jo) i Ereb för ett farligt och viktigt uppdrag. Givetvis tackade vi ja direkt. När prinsen så bytte hamn igen och gav sig iväg, anfölls denne av en svart rovfågel, och innan någon hann reagera föll han döende ner genom ett träd. Prinsens liv var utom räddning, och det bestämdes att kroppen skulle transporteras med till Landori.Följande dag avgick färden, dessutom rakt igenom fiendeockuperat territorium. Inom ett par dagar, och utan incidenter, kom vi fram till den magiska sfär som löpte runt landet. Vid den stora ek vi fått som hållpunkt uttalade Baldin de magiska orden för att öppna upp en port under en kort stund. Just när detta var gjort och resan gått vidare in mot skogen lade vi dessvärre märke till den svarta rovfågeln som just lyfte och tog sig utom skotthåll för Ergyns båge. Ganska omgående träffade vi dock på en alvisk spaningsstyrka och kunde berätta dels om detta, och dels om prinsens död. En övernattning senare var vi framme vid trädslottet, och fick genast audiens hos kung Pergal. Han berättade att ett 50-tal hjältar skulle transporteras på magisk väg till en plats där en stav med den fjättrade goda bestraffaren skulle finnas. Det skulle nämligen vara så att bestraffaren hade sitt ursprung i en värld där allt hade sin motpol, och en gång i tiden hade en magiker fjättrad både den onde bestraffaren och den gode, för att sedan placera dem i olika världar. Med hjälp av denna goda bestraffare skulle Vicotnic kunna besegras. Den magiska transporten över till den värld där staven innehållande den gode bestraffaren fanns, skulle ske följande dag.Redan under gryningen väcks våra hjältar ur sin skönhetssömn, nidländska trupper hade tagit sig in i landet! Striderna har redan nått slottet, och den magiska förflyttningen måste nu genomföras omedelbart. Samtliga hjältar samlas i en ring och alviska magiker mässar ramsor. Till slut öppnas en virvlande portal, men i samma stund kommer nidlänningarna till platsen. Då alla hjältar börjar sväva mot portalen öppnar en nidländsk magiker fler portaler, varifrån demoner, eld och klor kan skönjas. Flera av de andra hjältarna hamnar istället i dessa, och så vitt Ergyn och Baldin ser är det bara de själva som klarar sig in i rätt portal.Efter en kort stunds medvetslöshet vaknar de två upp i ett svart stenlandskap. Långt bort i fjärran syns bergstoppen med stenklon där den magiska staven ska finnas. Utan vidare fördröjning påbörjas en gångmarsch däråt. Relativt snart klättrar vi ner i en ravin, där dalgången visar sig bestå av mer eller mindre fast lava som då och då sprutar upp ur hål i den gungflyaktiga marken. Färden går dock bra, och dessutom lyckas vi med hjälp av samarbete mellan Ergyns spjut och Baldins stridshammare att nedgöra en stor ödla som verkade trivas bra i elden… (Salamander, nu igen). Ett människoskelett påträffades även, av vilket Baldin tog tillvara på ett halssmycke föreställande en rovdjursklo. Vägen upp på andra sidan visade sig vara svårare, men genom ett grottsystem där ett och annat ras forcerades lyckades vi ta oss upp på andra sidan.Där bredde förstenad svart skog ut sig, och stora ödleliknande fåglar kretsade bland träden. Fåglarna förföljde oss bitvis, men efter att Ergyn avlossat några välriktade pilar fick vi till slut vara ifred. Till slut närmade vi oss berget med stenklon, och på en smal stig som snirklade sig uppåt kom vi till slut upp på toppen. Helt plötsligt uppenbarade sig en gammal man, dessutom blind, som visade sig vara en rackare på att slåss. Baldin fick ta emot ett rejält hugg i ena benet innan mannen kunde göras ner. Utan Ergyns vetskap var dessutom en gigantisk orm på väg upp för berget för att bistå sin herre, men då gubben dödades i tid, slapp våra två hjältar vara med om den striden. Baldin förbands, och vi gick sedan upp till stenklon. I denna fanns en kristallformation med en innesluten stav. Baldin gav den några slag med hammaren, och när rätt punkt träffades splittrades kristallen i tusen bitar. Kvar fanns den stav som enligt utsago skulle innehålla den gode bestraffaren.Om mitt minne inte sviker mig totalt så avslutades spelkvällen ungefär här. Frågan för Baldin och Ergyn till nästa gång är hur de tar sig tillbaka till sin egen värld, och vad som då väntar…Ja, som sagt, endast en kvälls spel. Men det är gött att vara igång med nästa del i äventyrandet. Meningen är att det ska spelas nästa gång första helgen i maj, och att det ska bli hemma hos undertecknad. Finns det fler intressenter så kan vi förutom D&D klämma in lite brädspel också, framtiden får helt enkelt utvisa detta.Medlemsavgiften är betald…Ordföranden
Senaste kommentarer