Dessvärre endast med tre deltagare, men dessbättre öppnade detta upp för en fortsättning av äventyrandet i D&D.Kassören, Sekreteraren och jag själv möttes alltså upp på fredagskvällen för att ta tag i den Nidländska reningen igen. Det blev naturligtvis det vanliga bortfallet av tid för skitsnack vid fredagspartiet, men en bit på vägen kom vi ändå. Först och främst redde vi ut vad som hänt tidigare, det vill säga att vi befann oss i ett vattenfyllt gruvhål längs en avsatts där en gång fortsatte inåt berget. Vi följde gången, och fann oss gående bland gångar och dörrar på härligt fantasymanér. Den vanliga mängden fällor dök naturligtvis upp, men jag tror att vi lyckades undvika en hel del. Bland annat sprang vi ifrån några stapplande animerade rustningar istället för att ta till vapen. Däremot lyckades jag själv, det vill säga Baldin, fumla till det och föra gruppen in i en fälla där golvet vippade bort. Skadan drabbade mest mig själv, då ett animerat skelett tog upp kampen med ett bredsvärd i hålet under golvet. Med hjälp av lite tur och Ergyns stryka löste sig dock även detta. Gångmarschen fortsatte till dess att vi mötte på en mumie i ansiktsmask beväpnad med spira och slagsvärd. Kampen var inte speciellt lång, och snart stod vi två som segrare tillsammans med vår följeslagare Alech. Bakom sarkofagen fanns vägen ut, och färden gick genom ytterligare några korridorer. Snart hägrade en port och vi tog oss ut i friheten genom denna, dock inte bättre än att vi väckte lite svartfolk som tog upp jakten på oss.Detta gjorde dock inte så mycket när frisk luft och Nidlands murar mötte oss. Vi fick dock lägga benen på ryggen, och stannade inte förrän vi fick syn på spionen från värdshuset komma ridande och bli insläppt över muren (se tidigare informationer för vem det är!). Vi tog samma väg och befann oss snart i säkerhet för svartfolket. Efter lite strul med en dödad vakt och misslyckade försök att med båge skjuta ihjäl spionen tog vi oss längre in i landet. Till slut blev det dock dags för läger med den vanliga vaktordningen under natten. Alech lyckades somna, med följden att samtliga blev väckta av en nidländsk patrull. En kortare ridtur senare befann vi oss i varsin cell i Helvetesfortets källare. Där spenderade vi inte lång tid då självaste Vicotnik ville träffa oss. Det var inte av artighet, utan för att vi skulle offras naturligtvis. Samtidigt som han började läsa sina formler fick vi syn på var packning som låg i en hög en bit bort i rummet. Där fanns även spiran som vi fått med oss från den dödade mumien, en spira vi visste innehöll Befriaren. Ergyn rusade dit och fick tag i spiran och genast började Befriaren växa fram och demolera fortet. Ganska snart tappade vi medvetandet och vaknade inte förrän vi befann oss på en pegas rygg på väg bort från kaoset. Några ögonblick senare föll vi åter i dvala.Det var den tunga fredagen det, med ett avslutande av del 1, Helvetesfortet. Dessvärre hade Kassören inte läst in nästa del ännu, på grund av underskattning av spelgruppen kanske? Men vi bestämde över hans huvud att vi åtminstone skulle kunna spela några timmar under lördagen. Så blev det också, och vi tog tag i del 2, Melindors återkomst. Det hela började med att vi vaknade i Landori hos självaste alvkungen. Dennes son med pegas var den vi tidigare räddat undan lite svartfolk i Hynsolge. Vi hade blivit väl omhändertagna i cirka tre månader, och under tiden hade Nidlands styrkor intagit bland annat Krun och merparten av Hynsolge. Nästa mål skulle vara Berendien. Där låg kungen sjuk och landets olika regioner styrdes mer eller mindre fritt av de olika länsherrarna. Vårt uppdrag från alvkungen blef att ta med oss en magisk nöt och ge denna till kungen av Berendien för att göra honom frisk. När han väl kom på benen skulle vi hjälpa till med försvaret av landet. Sagt och gjort, efter ytterligare en god natts sömn red vi iväg tillsammans med en vägvisare, ingen mindre än alvprinsen. Efter ett par dagar kom vi ut ur Landori och vår guide lämnade oss, och ytterligare ett par dagar och en rejäl tullavgift senare kom vi in i Berendien. Innan det var dags för nattläger fick vi syn på ett stråtrövarband som hade överfallit en ensligt belägen gård. Där hjälpte vi naturligtvis till, och som tack för hjälpen fick vi mat och husrum för natten. Morgonen efter gick ritten vidare mot den kungliga hufvudstaden, och ungefär när vi kommit innanför murarna i den myllrande staden slutade lördagens parti.Kvällen var ju dock relativt ung, så lite brädspel fick också stå på programmet. Två partier Zug um Zug Nordic Countries genomfördes, en gång med Sekreteraren som segrare och en gång med Kassören, ett parti Zug um Zug Switzerland med Sekreteraren som segrare samt två partier Thurn & Taxis. I det sistnämnda spelet vann jag själv sista partiet, medan Kassören vann det första. Där hamnade dock han och Sekreteraren på samma poäng, men Kassören tog det då han avslutade spelet. Statistik på ovanstående lär följa på hemsidans avdelning för dylika ting.…och klart vi ska ha en Månadens Mange också. Eftersom det blev rollspel så ska vi hitta en syndabock där, och det blev inte så svårt. Den ende kandidaten är nämligen jag själv då jag trots uttalat falköga letade efter fällor i gångarna under Nidabergen så gick vi rakt in i en sekunderna efteråt. Tur i oturen var väl att det var Baldin som råkade mest illa ut med en rejäl skada i vänster arm som följd. Summa summarum är väl det hela värt en 1:a, eller?Förhoppningsvis ska vi väl kunna hinna med en helg eller två till innan det är dags för klassiska 23:e-mötet. I vilket fall som helst snackade vi tre som närvarade om att mötas upp i Jönköping för lite D&D en dag och lite öl dagen efter. Men utöver det borde vi kanske hinna något mer där fler kan vara inblandade. Tänk på att 23:e blir på en torsdag i år, och jag som Ordförande (med stort O), räknar kallt med att medlemmar tar ledigt så att de kan vara med då. Eventuellt senareläggs mötet med någon timme för att alla ska hinna anlända. Mer om detta och kommande partier i gästboken!D&D, nu igen…Ordföranden
Senaste kommentarer